9 -18 juni. Mandal - Borshavn (Lista) - Sirevåg - Stavanger - Espevaer - Godoya - Strusshamn

Återigen har det gått 10 dagar sedan sista uppdateringen. Nu duger det inte med ursäkter. Endast bättring gäller i fortsättningen.

Jag befinner mig sedan i söndags i Strusshamn, strax utanför Bergen. Sten-Göran kommer på onsdag och på torsdag fortsätter vi norrut.

Perioden kan sägas sakna dramatiska inslag. Generellt har det varit svaga vindar och mycket motorgång. Solen har lyst och det har också varit mulet. En dag var det en del regn. Kyligt har det varit hela tiden. Det syns väldigt få båtar och ofta är man helt ensam i gästhamnarna. Här i Strusshamn var det nästan fullt när jag kom på söndagen, men de flesta försvann på söndag kväll.
Äventyren har begränsat sig till två dagar med dimma, den ena dagen tät och den andra dagen mindre tät. Jag var faktiskt uppe i sittbrunnen när en annan segelbåt dök upp i dimman.

På sydkusten besökte jag två nya hamnar, först Sirevåg, en stor ocharmig industrihamn, dock kostade det ingenting att ligga där. El hittade jag också.

Lista fyr

Borshavn

Passagen av det fruktade Lindesnes gick utan problem. Istället för att gå till Egersund, som är det normala, gick jag till Borshavn, som är en väl skyddad och mycket trivsam hamn några km från Lista fyr, Dit cyklade jag i det vackra vädret. I hamnen monterade ett svenskt företag nya flytbryggor. Hamnen verkade vara en samlingspunkt för alla åldrar. Den äldre generationen vistades, ständigt kaffedrickande och solande, vid en liten stuga i hamnen.

Från Stavanger och norrut har det varit mycket vackert att titta på, fjordar med höga fjäll runt omkring och med snöklädda toppar och sprudlande vattenfall. I Stavanger tog jag, som planerat, en utflyktsbåt in i Lysefjorden och tittade på Preikestolen underifrån.

Preikestolen

Den ligger 600 m lodrätt över vattenytan! Under klippan, nere vid vattenytan betar getter, som är lika världsberömda som Preikestolen. En fyra timmar lång vandring TOR till klippan ställde jag in p g a regn. Det får bli på återresan. Däremot hann jag med en cykeltur i Stavangers gamla charmiga stadsdelar. De jättelika kryssningsfartygen mitt i centrum dominerar tyvärr.

Stavanger

Från Espevaer gick jag in mot Hardangerfjorden och vek norrut genom Lokksundet och fram till Godoya, ett övergivet fjordhotell. Fina vyer med snöklädda fjäll och en av Norges tre största glaciärer (Folgefonna) i bakgrunden. När man kommer in en bit är bergen skogklädda.

Glaciären Folgefonna

På den sociala sidan har det inträffat en del intressant. I Mandal träffade jag en ensamseglande f d kirurg. Det visade sig att han varit handledare i Visby för en kompis till mig. Vi tömde en flaska vin tillsammans och jag besökte honom i hans 28 fots aluminiumsegelbåt, som han själv har varit med att bygga. Han verkade vara en riktigt genuin seglare av den gamla stammen. Inget onödigt elektroniktjafs, ingen motor, en generator, som drivs av en propeller i vattnet och kan användas som motor i nödfall, sjökort från 70-talet (”fyrarna ligger där de ligger”) och en väldigt genomtänkt konstruktion av båten. Att segla till Azorerna är en lagom sommarsegling!
På Espevaer mötte jag två ensamseglare, en svensk, som jag vandrade runt ön tillsammans med, och på kvällen en norrman, Ingar, som bjöd mig på irish coffee i Lofoten 2009.  Nu fick jag tillfälle att bjuda igen och vi hade en trevlig stund tillsammans. Han var också på väg norrut i sin Swedenyacht 38. Ingar dök sedan upp också i Strusshamn.


Espevaer

Då det gäller upplevelser är Espevaer värd att nämna med promenader runt ön till bl a UFO-ringen (klicka!) och hummerparken (klicka!) i soligt och tämligen varmt väder. Även en 50 m lång tur med en liten kedjedriven färja över till den närmaste ön var spännande. På ön finns ett museum, som tyvärr var stängt. Motorn, som drev färjan via kedjan, fick man igång genom att betala 20 kr i en automat. 40 kr TOR för en färd på 50 m således!


Här i Strusshamn har jag gjort några cykelturer för att hitta en bankomat. Det första försöket höll på att knäcka mig. Först 1000 m rätt uppför, åtminstone kändes det så, sedan lika mycket nerför. Efter det gav jag upp och cyklade fel väg tillbaka, 1000 m upp igen. När jag kommit upp på krönet fick jag reda på att det var fel väg, således ner hela vägen igen och därefter 1000 m upp på rätt väg!